ALTAPPEN
Det är snart hundra år sedan sågverket på Altappen i Luleå
skärgård brann ned. Men det kommer inte att falla i glömska
än på många år, inte om Stig Gren och Raini Saastamoinen får
bestämma.
På lördagen inbjöd de till Altappens dag för fjärde året.
Stig Gren är uppvuxen på Altappen. Hans barndomshem
är en av de enda byggnaderna som överlevde den stora branden 1908,
när sågverket, herrgården och alla arbetarbostäder brann ned en
gång för alla.
En tidigare brand på ön hade inneburit slutet för världens
nordligaste valsverk. Men det gamla sågverket återuppbyggdes.
Och tack vare att det stod lite avsides klarade sig byggmästargården,
där Stigs mor, Sally Gren, fortfarande bor.
Den enda andra byggnaden som klarade sig var skolan som senare
flyttades till Skurholmen.
- Alla sågverkets räkenskaper finns kvar hos oss, berättar
Stig Gren.
Byggmästargården har funnits i släkten sedan hans farfar, Johan
Evert Grens tid. Han kom till ön efter bränderna och köpte villan
som sedan gick i arv till Stigs far, som hette Johan Evert Gren
även han.
Som mest bodde cirka tusen människor på Altappen, under de
dryga 30 år som såg- och valsverket var igång. Det var arbetare
som bodde trångt under svåra förhållanden. Vid branden 1908
fick de lämna sina bostäder utan en enda tillhörighet.
Järnredskap
De enda redskap som finns kvar sedan den här tiden är gjutna i
järn. Alla träredskap brann upp. Men det som finns kvar har Raini
Saastamoinen och Stig försökt samla ihop till ett litet museum
på ön.
- Det är en idé vi haft länge, säger Raini Saastamoinen
som dagen till ära är iklädd 1800-talskläder. Vi vill berätta
om Altappens historia så att den inte faller i glömska. Museet
invigde vi i fjol, men vi väntar fortfarande på fler grejer
att sätta där.
De har tillsammans bildat Altappens kulturhistorieförening,
som har ett 20-tal medlemmar än så länge.
- Vi vill också bidra till en levande skärgård, säger
Raini.
Många historier
Det finns många historier om arbetarnas tid på Altappen. Men de
som kan berätta börjar bli få, så på Altappens dag får man i andra
hand berättat för sig om hur det var när IOGT köpte instrument
till arbetarna för att få dem att sluta supa, och hur bedrövliga
de sanitära förhållandena var.
- Industrin på ön kan nog mest ha varit ett sätt för engelsmännen
som ägde den att komma över naturtillgångarna här uppe, säger
Stig Gren när han visar besökarna grunden till herrgården som
brann ned 1908.
Inte lönsamt
Omständigheterna som branden startade under är lite osäkra. En
gnista från en vedeldad bogserbåt slog upp mot träanläggningen
och katastrofen var ett faktum. Det sägs att bogserbåten eldade
med granved som det inte vanligtvis eldades med, just på grund
av riskerna med gnistor, och det just när den åkte förbi ett sågverk.
- Kanske var sågverket inte så lönsamt längre, funderar
Stig. Men jag vet inte.
Altappen för tankarna via historieböckerna tillbaka till den
tidsperiod när kapitalet plötsligt blev allt. Ön nyttjades under
några decennier, och arbetskraften lika så. Sedan lämnades de
åt sina öden. Men Altappen verkar vara i goda händer nu, och
tack vare Stig och Raini lever ön upp igen.
Helena Boström
Nu är Altappen i goda händer